Varför började jag träna från första början?

2015



Får ofta frågan om hur jag lyckas hålla motivationen uppe för att träna så ofta som jag gör, mitt svar; det gör jag inte men jag vägrar bli den jag var för 3 år sen igen, dit ska jag bara inte tillbaka. Kommer inte nämna vikter i inlägget då det inte har med saken att göra och ingen ska känna sig utpekad.
Detta inlägg kommer som ni förstår handla om träning och motivation.
-Och låt mig börja med att säga att detta är inget jag någonsin delat med mig av då jag inte är stolt över hur jag var, snarare stolt över hur jag blivit, och inte lätt att publicera detta. Tro mig. 

Alla har svackor och tappar motivationen, så är det bara. Det gäller bara att ta sig upp även när ens inre skriker och klamrar sig fast i sängen med chipsen.

För 3 år sen så rörde jag inte på mig överhuvud taget. Jag kom hem från skolan, la mig vid TVn och åt skräp. Jag var garanterat överviktig, jag mådde dåligt psykiskt som fysiskt då både psykisk och fysisk hälsa självklart hänger ihop. Att vara överviktig som 12-13 åring är långt från bra.

Hur kom jag ifrån soffliggandet då? Min mamma och moster promenerade nästan varje dag, i riktigt högt tempo. När de promenerade låg jag på soffan. En vårdag fråga mamma om jag skulle med, mitt svar: "visst, om jag får cykla". Vi gick väl ca 5 km (på en skogsväg) för att sen vända. Då hände de "värsta" jag kunde tänka mig då, mamma bad mig gå 15 min.
Jag skäms, jag orkade inte, efter inte många minuter var jag minst 10 meter bakom och var totalt ursinnig och helt slut.

Det var då jag insåg att såhär kan det fan inte fortsätta, vill jag vara såhär? Vill jag få diabetes? Nej!!!
Jag började följa med på allt fler promenader efter den dagen, utan cykel.
Jag tog det i mitt tempo, att gå sakta var jobbigt men jag kämpade, promenaderna slutade efter bara nån månad i att jag och mamma sprang, inte långt eller snabbt men vi sprang, JAG sprang.
Vi fortsatte hela sommaren, nästan varje kväll var vi ute och sprang nån halvtimme. Konditionen blev allt bättre och jag gick ner ca 5 kg den sommaren.
Sen kom hösten och kylan, vad nu? Jag började med spinning, tyckte det var riktigt kul och höll kvar där i ca 8 månader. 4 dagar i veckan, 40 minuter och lite nyttig mat, det var det som behövdes. Jag minskade lite mer än10 kg av spinningen och fick mer muskler i benen. Tack vare viktminskningen blev hållningen bättre och jag vågade ta för mig mer.

 Mellan dessa bilder är det ca 2 år emellan, mycket skillnad om jag får säga det. Bilden till vänster är det gamla jag, den ohälsosamma Malin som jag inte är stolt över, till höger ser ni en betydligt häslosammare Malin som faktiskt kämpat.

Förra året i slutet av mars började jag på gym. Jag var inte säker i mig själv, var blyg och vågade knappt gå in, seriöst. Vad skulle folk tänka om mig var min stösta fråga. Jag var ny i gymvärlden, kunde inget och gjorde troligtvis fel 95% av tiden, men alla börjar någonstans och jag lärde mig ganska fort att alla är väldigt snälla och glada på gymmet och hjälp finns ju alltid om man behöver.

Kan väl med handen på hjärtat säga att jag är långt från nöjd med min kropp nu, men jag är inte där jag var för 3 år sen, jag är inte överviktig och mår inte psykiskt dåligt,jag är säkrare i mig själv, träningen var helt enkelt räddningen. Vill inte tänka på hur det hade vart idag om jag fortsatt som jag gjorde.
Hur vill jag ha kroppen då? Jag vill inte vara pinnsmal (inget illa menat till er som är smala), jag vill ha former och muskler, menar jag inte att jag ska va ett muskelberg men det ska synas att jag tränar, att ha bröst och rumpa skadar för mig inte liksom.

Så fort motivationen dimper för mig så tänker jag tillbaka på denhär tiden, hur jävla mycket jag kämpat för att vara där jag är nu. Är en påse chips varje helg värt det? Nej faktiskt inte, jag skippar hellre påsen och går till gymmet än trycka ner chipsen som jag ändå kommer må illa av sen. Och vill man nu ha något en fredagkväll, ta ett nyttigare alternativ, bara för att det är nyttigt behöver det inte vara äckligt.

Allt man kan göra är att tänka positivt, blicka framåt och även om ett pass på gymmet går skitdåligt idag betyder det inte att det går dåligt i morgon. I morgon är du laddad med ny energi och kan försöka igen, att försöka och iallafall kämpa och göra sitt bästa är ta mig fan bättre än att inte försöka alls, reslutat kommer inte på posten som en vän för länge sen sa, du får jobba för det.

Jag ska vara ärlig, vill du ändra din kropp måste du kämpa, när du faller måste du upp igen, det är jobbigt men i slutet är det värt de. Det är slut på gulligull och "jag börjar på måndag" ,tänk istället att nu jävlar är det dags för förändring. Kom bara ihåg att vikten inte är allt, när du styrketränar kommer du öka i muskelmassa och muskler väger mer än fett, lägg inte bara fokus på siffrorna på vågen, ta av dig kläderna och ta bilder av dig själv, skriv ner dina mått, och jämför varje månad, du kommer se skillnad. 

  Har lärt mig att träning inte är tråkigt, det är roligt, det gäller bara att hitta sin grej och att aldrig ge upp.


Vem är jag?

2015



Har märkt att på senaste tiden så har statistiken ökat ganska mycket och det innebär nya läsare. Riktigt kul att ni hittat hit och stort tack till er som kikar in här dagligen. Tänkte köra en frågestund framöver på bloggen om det skulle va något ni skulle uppskatta? Att själva få ställa frågor om vad ni nu vill veta om mig. :)
 
Vem är jag nu då? Mitt namn är Malin Lindgren, som jag tror ni säkerligen vet. Jag är en 16 årig tjej bosatt i Västervik och bor tillsammans med min mamma. Jag har en pojkvän som bor 37 mil ifrån mig, i Kil närmare bestämt. Vi har vart ett par sen lite mer än ett år tillbaka, så glad över att jag har honom. <3
Tre ord jag skulle beskriva mig med är positiv, omtänksam och envis.
 
På gymnasiet går jag första året på ekonomiprogrammet med inriktning juridik, tycker det är jätte kul och jag känner att jag verkligen hamnat på rätt linje.
 
På fritiden så lägger jag gärna mycket tid på träning, tränar på gym ungefär 4-5 dagar i veckan och trivs jätte bra där. 
Att kolla på serier och vara med vänner är också något jag föredrar att göra på fritiden.
Jag har funnits här på blogg.se sen i slutet av april förra året och tycker det är skönt att ha någonstans att få skriva av sig lite och ha en egen dagbok liksom. :)
 


Influensa

2015



Hallå där, dålig uppdatering nu på bloggen. Skrev ju i måndags att jag inte alls mådde bra och igår vaknade jag ännu sämre och med 39 grader feber så stannade självklart hemma, hemma idag med då halsen och hostan är sjukt jobbigt, ingen feber just nu iallafall.
Tackar för alla gulliga kommentarer ni skriver, svarar självklart på dem så fort jag känner mig bättre. ♥
 
 


Tidigare inlägg